Det här är jag

Kanske jag är en av dem som Ulf Peder Olrog på sin tid sjöng om i visan:
”Se Sundbyberg och sedan dö - möt våren i Södertälje”. Jag har fått turen att tillhöra de privilegierades skara i världen med stor familj i ständigt växande som mitt trygga nätverk. Jag bor på rena landet sedan närmare trettio år och tycker mycket om den anda som råder här, grannar emellan. Trots långa avstånd håller man reda på och bryr sig om varandra. Vi är på något sätt beroende av varandra som jag inte har upplevt i stadsmiljö. Det är min fulla övertygelse att var och en av oss, var vi än befinner oss, bär på erfarenheter och kunskaper som är mycket viktiga för andra att få ta del av.

Under årens lopp har jag kommit på mig själv med att jag inte gärna inrättar mig i leden. Jag hatar blanketter, överdriven byråkrati och tycker hjärtligt illa om mänskliga orättvisor och förtryck, eftersom jag tror på alla människors lika värde och rättigheter.
Strävan mot nya mål i livet pågår ständigt. I allt jag för tillfället tar mig för, vare sig det gäller projekt utifrån sociala frågor, körsång, skapande av utställningar, sudoku, eller textilt hantverk, känner jag ett starkt engagemang. Jag antar gärna utmaningar och försöker se möjligheter i de eventuella hinder som kan dyka upp.

Numera är jag egenföretagande konsult i barnrättsfrågor, barns villkor och vuxnas barnsyn i synnerhet och mänskliga fri- och rättigheter i allmänhet.

Våren 2008 gavs min första bok ut genom Tusculum förlag. Bokens titel är:
”Vem vågar tro på ett barn? Södertäljeflickan och verkligheten”, där jag utifrån ett autentiskt fall ifrågasätter vuxensamhällets förmåga kring barnperspektiv och omsorg och vill lyfta frågor som: Vad gör det osannolika sannolikt? Vad gör det sannolika osannolikt?

Tidigare har jag varit verksamhetsansvarig inom kommunal- och landstingsdriven fritidsverksamhet, distriktskonsulent inom Hem och Skola och projektledare inom Rädda Barnen, Studiefrämjandet med flera frivilligorganisationer.

Jag började min utbildning med gymnasiets latinlinje och fortsatte med yrkesinriktad samhällspedagogutbildning kompletterad med akademiska poäng i pedagogik, sociologi, psykologi, statskunskap och socialt arbete. Dessutom har jag utbildat mig till barnkonventionsinformatör, gått olika kurser på tema utsatta kvinnor och barns villkor, social nätverksmetodik och samtalsmetodik. Detta i kombination med den erfarenhetsmässiga kunskap man får av att på nära håll följa fyra egna och två extra barn samt hittills nio barnbarn på deras resa fram till vuxenlivet har fört mig dit jag är idag.